Eftersom det tillåtna intervallet för kedjedriftens centrumavstånd, både vid konstruktionsberäkning och felsökning i verkligt arbete, ger generösa förutsättningar för användning av jämna kedjor, är antalet länkar i allmänhet ett jämnt tal. Det är kedjans jämna antal som gör att kedjehjulet har ett udda antal tänder, så att de slits jämnt och förlänger deras livslängd så mycket som möjligt.
För att förbättra kedjedriftens smidighet och minska den dynamiska belastningen är det bättre att ha fler tänder på det lilla kedjehjulet. Antalet små kedjetänder bör dock inte vara för många, annars =i
kommer att vara mycket stor, vilket gör att kedjedriften slutar fungera på grund av att kuggarna hoppar över tidigare.
Efter att kedjan har arbetat en tid, orsakar slitage att stiften blir tunnare och hylsorna och rullarna blir tunnare. Under inverkan av dragbelastningen F förlängs kedjans stigning.
När kedjestigningen blir längre, rör sig stigningscirkeln d mot kuggtoppen när kedjan lindas runt kedjehjulet. Generellt sett är antalet kedjelänkar ett jämnt antal för att undvika användning av övergångsleder. För att göra slitaget jämnt och öka livslängden bör antalet kedjehjulständer vara relativt lika med antalet kedjelänkar. Om ömsesidig stigning inte kan garanteras bör den gemensamma faktorn vara så liten som möjligt.
Ju större kedjans stigning är, desto högre är den teoretiska bärförmågan. Ju större stigningen är, desto större är dock den dynamiska belastningen som orsakas av kedjehastighetsförändringen och effekten av kedjelänken som griper in i kedjehjulet, vilket faktiskt kommer att minska kedjans bärförmåga och livslängd. Därför bör kedjor med liten stigning användas så mycket som möjligt under konstruktionen. Den faktiska effekten av att välja flerradiga kedjor med liten stigning under tunga belastningar är ofta bättre än att välja enradiga kedjor med stor stigning.
Publiceringstid: 19 februari 2024